Att vara givare och att vara mottagare...

Texten som Ni kan läsa här under är en ledare från tidningen Västra Nyland och minns jag rätt så har jag läst den kanske år 2009 och sparat den på mitt data "skrivbord" för att jag har tänkt att jag skall använda den till något någongång...Idag är det dags att publicera den på min blogg. Rubriken lyder, "Fler dumma människor" och detta ämne har jag nog funderat på en HEL DEL, speciellt idag! Jag förvånas över hur mkt information som vi tar del av MEN som vi liksom "glömmer" att göra något med. Idag har det varit en dag där jag förundrat mig över hur vi i många ärenden fäster uppmärksamhet på småsaker och glömmer det som är av större vikt och borde prioriteras, varesig det är arbete eller privatliv!

Texten är skriven av Camilla Lindberg. Lindberg ifrågasatte om det kan vara så ”att när kunskapsmängden ökar så rinner vettet ut på andra sidan?”Läs och begrunda!

”Fler dumma människor”

Man kan helt enkelt undra, har vi blivit dummare? Varför då denna frågeställning?

Under årtionden har individen inte haft så många utbildningsmöjligheter och tillgången till kunskap och information varit så stor som nu. Informationsflödet är enormt. Samtidigt kan man läsa att det ordnas fortbildning inom sådana ämnen som man tidigare klarade av att sköta med endast bondförnuft.

Kravet på lagförändringar, inte minst inom trafikens område, har gjort sig gällande. Som bäst är en mopedkörkortsreform under arbete.
Under sommaren har också kravet på ett examensbaserat kort för båtförare aktualiserats på grund av svåra båtolyckor i våra farleder. Orsakerna har förutom alkohol, varit bristande navigationskunskaper och framförallt bristen på vanligt bondförnuft.
Inom den sociala sektorn har man redan länge påtalat behovet av föräldraskolning. Många unga har inte heller de grundläggande erfarenheterna som behövs för att sköta ett hem och få vardagen att rulla.

Det innebär med andra ord att den kunskap och kompetens som krävs i dagens samhälle inte är någonting som man automatiskt kan räkna med att medborgarna har när de har gått ut den nioåriga grundskolan. Ändå är läroplanerna inom den grundläggande undervisningen till sitt innehåll digrare än någonsin. Mer och mer skall rymmas in.
Inte heller efter avlagd yrkes- eller högskoleexamen klarar man sig för livet. Teknologins framfart och i övrigt snabba förändringar i samhället gör att det krävs en ständig uppdatering för att hänga med i svängen. För dem som inte är i arbetslivet kan praktiska saker som att boka biljetter eller sköta bankärenden kräva extra skolning.
Det sedan länge myntade begreppet Livslångt lärande är en verklighet som bygger på ett reellt behov.

Kan det rentav vara så att när kunskapsmängden ökar så rinner vettet ut på andra sidan? Håller det på att ske en fördumning? Orsakerna är förmodligen inte av genetisk karaktär utan snarare en direkt följd av omvälvande samhällsförändringar som ruckat på grundvalarna i livet för den enskilda människan. Att man tidigare klarade sig utan skolning för att kunna köra båt, röra sig i naturen, eller sköta barn stämmer inte. Skillnaden var att kunskapsöverföringen skedde naturligt mellan generationer som ofta bodde nära varandra. Hade man inte släktingar umgicks man kanske i större utsträckning med sina grannar. På det sättet inhämtade man vanligt bondförnuft och omdöme på många områden, bland dem sjövett. För till exempel skärgårdsbor gällde åtminstone tidigare, att man växte in i båtlivets värld från tidig ålder med långsamma båtar. Detsamma gällde på andra områden som barnuppfostran, matlagning och skötseln av ett hem. Barnet lotsades skickligt in mellan grynnor och skär på livets seglats av någon vuxen och erfaren medmänniska.

Inlärningen skedde dessutom långsamt vilket är en förutsättning för bestående inlärningsresultat. Det var ingen som kallade det här för privatundervisning eller slow-schools, ett i många länder nydanande och existerande begrepp. Pedagogiska termer som individualisering, konkretisering och evaluering användes inte. Ändå var det precis pedagogik på hög nivå som man sysslade med även om det inte definierades.

I umgänget med de vuxna som kanske inte heller hade så fruktansvärt bråttom, växte respekten för andra människor och den omgivande naturen fram på ett naturligt sätt. Det här i motsats till många av dagens snabbkurser som inte ger utrymme för vare sig mognad eller reflektion. Snabbhetens lov har tyvärr också drabbat vår grundskola och i dag även högskolorna. Inputen är så stor att man vissa sagar har svårt att omfatta allting.

Med den här bakgrunden är det därför inte förvånande att behovet av vanligt bondförnuft allt tydligare ger sig till känna på olika områden i vårt samhälle. Det här behöver både stat och utbildningsanordnare vara medvetna om.
Snart skall man ännu en gång ta itu med ett nytt läroplansarbete. Ett utgångsläge kunde vara att fundera över hur man får in vanligt bondförnuft på agendan. Det växer inte automatiskt fram utan goda modeller, inte i grundskolan och inte heller på andra platser i samhället.
Tjockare läroplaner i kombination med få vuxna som lärarpermitteringar och vikariestopp i våra skolor ger upphov till är ingen god kombination. Inte i ett samhälle där utbildningsbehovet alldeles tydligt ökar.

Ser man till den pågående trenden just nu så är svaret på inledningsfrågan otvivelaktigt ett ja. Vi blir dummare och kör på grund om vi fortsätter i samma fart.

Kan väl bara konstatera att; Information, information, information blir till non-information...
Må gott där ute!
Anna

Om gårdagen...

Fick i går ta del av en helt underbar kvinnas livshistoria. Hon berättade öppet, rakt, ärligt och modigt om hur hon upplever sin vardag som mamma. En helt unik, otrolig och gripande berättelse som är hennes vardag.

Jag följer hennes blogg och imponeras av hur hon orkar - en helt fantastisk kvinna och mamma!

Här kan Ni följa hennes blogg;

http://mammaannorlunda.blogspot.fi/2013_01_01_archive.html

Jag imponeras verkligen av hennes STYRKA och MOD! Vilken kvinna!

Hon fick mig att fundera och reflektera över en hel del...hur fort dömer vi varandra utan att veta hela historien, hur lätt "piper" och gnäller vi över småsaker - då vi i stället borde uppskatta och se det positiva som finns runt om oss! Hon älskar verkligen inte vardagen alla dagar men lyckas ändå se det positiva i allt och alla!

Vi "normalstörda" varför är "egentid", "självförverkligande", "karriär", "status" så jäkla viktigt....då vi verkligen borde prioritera familjen, barnen och de som betyder ngt för oss? Ett tu tre blir mitt "pipande" om egentid helt ovesäntligt och nästan löjligt!

Hon avslutade föreläsningen med; "Det man ger - så får man liksom tillbaka. Vi är starka tillsammans. "Och jag hoppas att vi tillsamman kan göra världen en lite bättre plats"

Må gott där ute - och trevlig helg samt trevliga lässtunder!


A

Ungar och kungar

Denna text hittade jag idag på aftonbladet.se. Intressant läsning! Jag förstår inte hur barnuppfostran på sina håll alltid skall gå till ytterligehter. Jag säger inte att det är lätt att orka vara förälder och mamma alla gånger, men vart har vårt sund bondförnuft försvunnit? Jag säger absolut inte att jag alla dagar orkar vara en bra mamma och är inte det heller då jag hör min son säga saker som; "Mamma, far vi och skida eller far vi till södern på vintersemester?" "Mamma, visst kan vi köpa....?" och listan kan göras hur lång som helst. Visst ungarna ÄR bortskämda idag. (Det har btw jag också varit). Men jag tror att betydelsen att vara bortskämd har ändrat. Förr betydde det att vi hade tid att vara tillsammans med mamma, pappa och mina syskon på riktigt. Nu kompenseras DETTA "tidsbortskämda" med prylar, prylar och prylar! Det Är inte lätt att vara heltidsjobbande mamma (för att ha råd att göra alla dessa efterlängtade resor), ha ett hus som skall se ut som en inredningstidning, barn som uppför sig väl, är välklädda, att dessutom försöka hinna med sig själv, träna äta rätt bla bla bla...listan kunde göras lika lång på var jag borde som min 5åriga son behöver från butiken! Ok, jag behöver inte ställa upp på allt detta - men hur lätt är det inte att falla in i allt som borde göras, borde ha och borde upplevas!

Så härmed avsäger jag mig att vara populär, ha ett hus som ser ut som en inredningstidning och skall börja återanvända mera!! ;)

Läs och begrunda!

Sluta behandla era ungar som kungar

Psykolog: Bortskämda barn blir ofta olyckliga som vuxna

Det är lätt att bli engagerad och upprörd över barn som far illa.­ Det senaste året har debatten mest handlat om barn som växer­ upp i barnfattigdom. Ett annat och växande problem som vi sällan pratar om är alla bortskämda barn. I mitt arbete som psykolog har jag mött många och de tycks bli fler och fler. Bortskämda barn far också illa och riskerar att som vuxna inte få ett bra liv.

Vår uppgift som föräldrar är att tillfredsställa våra barns behov av tid, kärlek, gränser, normer och värderingar och att förbereda­ dem för vuxenlivet. Barn kan ­aldrig få för mycket kärlek. Vi ska givetvis också respektera barns rättigheter och inte hämma och kränka våra barn. Men om vi alltid ställer upp på deras önskningar, låter dem få all uppmärksamhet och inte sätter tydliga gränser tar vi inte vårt föräldraansvar.
Barn som får allt de vill ha utan­ att anstränga sig kan få svårt att som vuxna förverkliga sina drömmar och mål i livet. Barn som behandlas som kungar kan få samarbetssvårigheter. De är inte heller alltid så lätta att leva­ med i ett äktenskap. Barn som får allt serverat kan få svårt att glädja sig åt allt livet ger.
Barn som behandlas som om deras­ behov är viktigare än alla­ andras blir ofta egocentriska.­ Föräldrar som till varje pris ­försöker undvika att barnen blir ledsna kan få barn som har svårt att hantera kriser och motgångar senare­ i livet.
Bortskämda barn behandlar många gånger föräldrar, lärare,­ förskollärare och andra som betjänter.
Varför ska de städa­ sitt rum? Föräldrarna kan ju få rut-avdrag om någon annan gör det. Barn som inte behöver hjälpa till ­hemma lär sig inte att de har skyldigheter mot familj, vänner och samhälle.
Bortskämda barn har många gånger en skicklig försvarsadvokat i sina föräldrar. Det är kamraternas eller lärarnas fel när det uppstår en konflikt. Som vuxna­ kan de få dålig självkänsla och svårt att hantera konflikter.
Det har aldrig varit så lätt att skämma bort sina barn som i dag. Vi har råd att göra det. Vi själva köper det vi vill ha. Varför­ ska inte barnen då få allt de pekar­ på? Många barnrum ser ut som en leksaksavdelning på ett större varuhus.
Många föräldrar har dåligt ­samvete för att de arbetar för mycket. För att döva vårt samvete ger vi barnen en ny iphone i stället­ för det de behöver, men som kräver lite mer av oss – vår tid. Många orkar inte heller ­efter en lång ­arbetsdag ta konflikter. En del föräldrar är kompisar med sina­ barn. De leker, underhåller och ser till att barnen aldrig behöver ha det långsamt och tråkigt.

För några generationer sedan var barn måna om att uppträda så att de blev omtyckta av sina föräldrar.­ I dag är i stället många av oss ­föräldrar ängsligt och överdrivet måna om att alltid vara ­älskade och omtyckta av våra barn. Vi styrs mer av våra behov än vad som är bäst för barnen. Det ingår i jobbet som förälder inte bara att villkorslöst älska sina barn utan också att stå ut med att inte alltid vara populär och omtyckt.

I debatten om föräldraskap, barns uppväxtvillkor och barns rättigheter behöver vi också­ framhålla riskerna med att skämma bort barn. Bortskämda­ barn blir många gånger inte­ ­lyckliga, ansvarstagande och ­socialt kompetenta vuxna.

2013 har börjat...

Det är bara att konstatera 2012 gick och 2013 är här...nu börjar mitt liv som bloggare. Detta trodde jag aldrig. Nåja, jag skall väl inte säga hepp före jag ens har kommit i gång! Men jag skall åtminstone göra ett försök. Vad kommer bloggen att innehålla...återstår att se! I morgon måndag och nya möjligheter!