tisdag 12 februari 2013

"Krävande föräldrar irriterar dagispersonalen"



Rubriken på detta inlägg är taget från dagens Vasablad...

och fortsättningen är följande;
Det enskilda barnet får mycket lite tid - på flera orter är vardagenen överlevnadskamp, säger Riikka Riihonen, rådgivningsläkare och en av bokens författare.

"Krävande föräldrar irriterar dagispersonalen"

Dagispedagoger blir ofta irriterade på barnens föräldrar. Det här framgår av befolkningsförbundet Väestöliittos senaste rapport (http://www.vaestoliitto.fi/?x27375=2232240)

"Ammattikasvattajan kielletyt tunteet" heter rapporten och handlar om de förbjudna känslor som personer som arbetar med barn kan ha. I den talar professionella barnpedagoger om föräldrar som klagar över att deras barn är fel klädda eller är smutsiga. Samtidigt finns det föräldrar som över huvudtaget inte bryr sig om sina barn och håller dem på dagisetåret runt utan semester.

           - Jag förklarade för barnets pappa, att barnet också behöver julledigt. Det här förstod pappan inte alls. Jag blev kvar med en känsla av ilska och förundran över varför man alls skaffar barn då man inte vill vara med dem, ens på julen, säger en av pedagogerna i boken.

Befolkningsförbundet Väestöliitto utredde yrkespedagogers förbjudna och svåra känslor - till exempel hat, irritation och frustration - i en enkät. Över 60 procent av svaranden uppgav att dessa känslor är ett problem på arbetsplasten.

Orsaken till dem är förutom svåra föräldrar även jobbiga barn. Det mest irriterande barnen är sådana som pladdrar mycket och tigger om uppmärksamhet samt sådana som hela tiden är arga. Därtill orsakar resursbrits och dålig stämning på arbetsplatsen svåra känslor bland pedagogerna.

Till exempel kan två vuxna tvingas ta hand om 30 barn då någon i personalen blir sjuk och två dagisgrupper måste slås ihop.

          - Farsdagspysslet borde göras, men några av ungarna få raserianfall. Morgonen är ett helvete med på - och avklädningar. Dagen går någorlunda när båda två får fortsätta med sina rutiner. När föräldrarna hämtar barnen och frågar hur det gått så har man lust att skrika, säger en av pedagogerna i boken.

Enkäten visar att grupperna är stora och att de vuxna flyttas från en grupp tillen annan mitt på dagen för att täcka resursbristen. Det enskilda barnet få mycket lite tid. På flera orter är vardagen en överlevnadskamp, säger Riikka Riihonen, rådgivningsläkare och en av bokens författare. Barnpsykiatern Raisa Cacciatore säger att barnens utveckling kan hämmas om barnen blir utan uppmärksamhet från de vuxna. Enkäten besvarades av 222 barnpedagoger runt om i Finland. Majoriteten av dem jobbar på dagis.

VASABLADET 12.2.2013

Här kommer då några av mina tisdagstankar;

Åj åj åj vad mina tankar börjar snurra då jag läser artikar som denna....hjärnan går på högvarv! :) Hur kommer våra blivande tonåringar att vara om vi har det så här redan på dagis?

Jag kan hålla med om att barngrupperna på daghemmen är STORA idag och att vi föräldrar kräver mera än vad vi gjorde förrut. Det sticker jag verkligen inte under stolen med. Vi vet vad vi som föräldrar har för rättigheter och använder oss ofta av dessa rättigheter. Det vi ofta glömmer är att vi har en del skyldigheter också, men mera om det senare.

Vi har statistik som följer upp barnens närvaro på daghemmet noggrannare än förrut - men som alltid, mäter inte siffrorna det de skall och borde mäta. Vi har helt klart många områden som vi behöver utveckla inom dagvårdsadministrationen och dagvårdsverksamheten för att hinna ikap den övriga utvecklingen i samhället. Lagen säger idag att personaltätheten skall vara en personal på sju barn ÖVER tre år och en personal på fyra barn UNDER tre år. Jag anser att detta är en bra utgångspunkt och en verklighet som vi hinner med. Det som vi i många kommuner upplever som ett dilemma är att vi inte räknar huvuden utan platser, så barn som endast är halvdag eller några dagar i månaden kan således DELA en plats och då stiger antalet huvuden avsevärt och situationer som ovannämnda (Till exempel kan två vuxna tvingas ta hand om 30 barn då någon i personalen blir sjuk och två dagisgrupper måste slås ihop) kan uppstå. Dagvården måste minnas att inte tumma på lagen i detta fall. Med andra ord ger jag en ren känga till dagvårdsadministrationen och förmän inom dagvården.

Det om resurser och barngrupper...

I Finlands lag står det att ALLA barn har rätt till dagvård. PUNKT! Detta betyder att vi har barn som är hela dagar i dagvård för att mamma och pappa jobbar, det betyder att vi har barn som är heldag och mamma eller pappa studerar, vi har barn som är heldag för att mamma och pappa är hemma med ett yngre syskon, vi har barn som endast är halvdag p.g.a. ja,  som Ni märker så är alternativen lika många som det finns barnfamiljer. Och detta har samliga barn i Finland RÄTT till. PUNKT! 

När jag läser i artikeln om irritation bland personalen över att barnen har långa dagar, inte är lediga under lov, är på dagis fast föräldrarna är hemma etc. kan jag förstå att det kan skapa irritation bland personalen. Frågeställningar som kom fram i artikeln "varför skaffar man barn om man inte vill vara med dem" är inte ovanligt idag. Vilket jag till viss del kan förstå. Min personliga åsikt är att barnen mår BÄST av att vara med mamma och pappa eller annan vårdnadshavare OCH ha tid för varandra. Vilken idyll! :) Men hur ser det ut i de familjer som av olika orsaker inte har kapacitet eller ork att ta hand om barnen. Är det då inte bättre att de är i dagvård i alla fall? För allas välmående?

Men hur många gånger tar daghemspersonalen ställning till eller hur ofta VET personalen helhetsbilden av familjens situation? Ofta ofta ofta är det antagande det handlar om. I vardagsmun och i media talar vi om cafe latte mammor och pappor - d.v.s föräldrar som lämnar sina barn på dagis för att ha tid för sig själva. Visst finns de föräldrar som säkert unnar sig att lämna barnen på dagis för att ha tid för sig själva. Men vem skall dra gränsen för vad som är ok med att vara en cafe latte mamma eller pappa? Skall föräldrarnas behov av egen tid gå på bekostnad av att banren skall ha långa dagar på dagis? Följande fråga som "ploppar" upp i mitt huvud är hur mycket diskuterar vi detta - personal och föräldrar? Vågar personalen fråga? Vågar föräldraran ha barnen hemma då grannens är på dagis? Missar mina barn något om de inte är på dagis? Blir de tillräckligt sociala?

Som Ni märker är frågorna många och stora...

Många gånger diskuterar vi inte dessa frågor i den form där yrkesfolk och föräldrar tar ställning till vilken lösning som kunde passa familjen bäst och vad som framför allt skulle passa BARNET bäst. Vi skall minnas att det är barnet som har subjektiv rätt till dagvård INTE föräldrarna. Det är inte bara dagvården som skall fostra, socialialiser och ta hand om barnet. Det ligger något i uttrycket; "det krävs en hel by för att fostra ett barn".

Om vi pratar resurser i detta samanhang anser jag att den subjektiva rätten till dagvård är en DYR lösning för kommunerna. Jag anser att vi borde se över grundlagen och fundera över om rätten till dagvård kunde vara behovsprövad, då skulle även diskussionen kring barnets och familjens behov av dagvård vara naturlig. Vi borde skapa mera individuella lösningar - och inte som nu då dagvårdspersoneln INTE vågar ifrågasätta varför barnen har LÅÅÅNGA dagar och MÅÅÅNGA närvarodagar - för att de har laglig rätt att "dumpa" sina barn på dagis OBEROENDE av ett faktiskt behov!

I lagen står det så här...

2 a § (25.3.1983/304)

Dagvården skall stöda dagvårdsbarnens hem i deras uppgift att fostra barnen samt tillsammans med hemmen främja en balanserad utveckling av barnets personlighet. Dagvården skall för sin del erbjuda barnet fortgående, trygga och varma människorelationer, en verksamhet som på ett mångsidigt sätt stöder barnets utveckling samt en med tanke på barnets utgångssituation gynnsam uppväxtmiljö.I enlighet med barnets ålder och individuella behov skall dagvården, med beaktande av det allmänna kulturarvet, främja barnets fysiska, sociala och emotionella utveckling samt stöda barnets estetiska, intellektuella, etiska och religiösa fostran. Då den religiösa fostran stöds skall barnets föräldrars eller förmyndares övertygelse respekteras.Vid främjandet av barnets utveckling bör dagvården stöda barnets uppväxt när det gäller gemensamt ansvar, fred och värnande om livsmiljön.

Ja, och så var det det där med av - och påklädning....jag ser fullkomligt rött då jag läser att av- och påklädningssituationen är ett rent helsike - hur i all värld kan av - och påklädning vara ett helsike då personalen har ansvar för att planera hela dagisdagen? Inte bara en kort verksamhet som en farsdagsgåva eller likande. Övergångar MÅTE planeras med ett släptåg på 21 ungar. Jag kan inte förstå hur detta kan vara så himla svår. På - och avklädning av barn skall vara en inlärningssituation som vilken annan verksamhetsstund som helst. Vad är det som säger att vi måste ha alla vuxna och alla barn i samma tambur SAMTIDIGT? Många saker av det som framkommer i ovannämnda undersökning anser jag att till stora delar är okunskap hos personalen och en oförmåga att planera hela dagisdagen. Tyngdpunkten för planeringen ligger ofta (FORTFARANDE) på det som förväntas att vi skall producera på daghemmet typ farsdagspresenter etc. Kanske lite provokativt skrivet...men varför i all värld skall vi göra en farsdagspresent med ett barn som får ett "raserianfall"? Jag bara undrar....

Ett ställningstagande...gamla "måsten" inom dagvården MÅTSTE vi läras bort!!

En annan tanke som slog mej så jag läste artikeln i dagens VBL är på vilka orter denna förfrågning har blivit gjort - inte för att jag vill generaliser men det är en viss skillnad på utbildningsnivå mellan våra kommuner. Österbotten överlag har goda förutsättningar för att få tag i berhöriga pedagoer (än så länge) medan det i södra Finland är brist på behörig dagvårdpersonal. Hur påverkar detta hur vi bemöter föräldrar och barn och hur vi planerar vår verksamhet?

Efter dagens skriv avreagering vill jag ändå säga att jag varit lyckligt lottad som fått jobba på enheter där man satt BARNET i första rum, samarbetet med föräldrar har varit utmärkt och arbetsgemenskapen OTROLIGT positiv! 

Jag är stolt över de som dageligen gör detta arbete med själ och hjärta! <3

Även om dagvårdsdamen (antar det var en dam) som blivit intervjuad skulle ha lust att skrika då barnet blir hämtat då föräldrarna frågar hur dagen varit, UPPMANAR JAG HENNE ATT FUNDER KRING DET SOM ÄR BRA MED JOBBET PÅ DAGIS...listan kunde göras hur lång som helst...

Här några ting att funder på:
- hur planerar vi vår verksamhet så att den skall passa gruppens och individens intressen och styrkor, jag undrar än en gång varför skall du promt tillverka farsdagspresenter om någon bredvid dej får ett raseriutbrott?
- Du får vara ute varje dag - vilken lyx

Nej nu kom jag att tänka på en episod från att jag jobbade på ett dagis...vi gick ut på eftermiddagen trots regn och rusk - jag och min kollega hade varit ute tillsammans med barnen åtminstone i en timme - då en mamma hämtade sitt barn sa hon samtidig sa till min kollega - Hördu, din marcara har runnit :) Hmmm! vad hade hon tänkt sig efter en timmes lek och stoj i ÖSREGN!!  :)


Nå fortsättning...
- Du far äran att vara med barnen flera timmar än föräldrarna och följa deras utveckling och inlärning
- Du får vara stolt över att du lyckats lära barnet nya saker
- Du får barnet att visa vad det är bra på och även lära dej nya saker
- Du har ett arbete som du kan planera och förverkliga precis så att det passar barnen och personalen

Ja, listan kunde göras HUR lång som helst!

Om vi dessutom sätter detta i perspektiv på hur vi skall bemöta de barn som är i behov av någon form av stöd - ångrar jag nästan att jag började jobba med dagvårdsadministration istället för att stanna kvar och jobba med med dessa HÄRLIGA ungar och alla dessa inlärnings OLIKHETER!!

Nu hoppas jag att du får ny energi att ta tillvara  allt positivt som finns i ditt arbete - att du senast i morgon går ut med en tanke av förståelse för barnen, familjerna och dina kolleger samt att du på ett finkänsligt sätt vågar ta din oro och dina irritation till tals med kolleger och föräldrar - framförallt med föräldrar!!




Om ni har orkat läsa så här långt så får ni nu själva ta ställning till vem som är "djuren på dagis" ;)

Må gott där ute och ta hand om Er och Era ungar!!

Anna