Texten som Ni kan läsa här under är en ledare från tidningen Västra Nyland och minns jag rätt så har jag läst den kanske år 2009 och sparat den på mitt data "skrivbord" för att jag har tänkt att jag skall använda den till något någongång...Idag är det dags att publicera den på min blogg. Rubriken lyder, "Fler dumma människor" och detta ämne har jag nog funderat på en HEL DEL, speciellt idag! Jag förvånas över hur mkt information som vi tar del av MEN som vi liksom "glömmer" att göra något med. Idag har det varit en dag där jag förundrat mig över hur vi i många ärenden fäster uppmärksamhet på småsaker och glömmer det som är av större vikt och borde prioriteras, varesig det är arbete eller privatliv!
Texten är skriven av Camilla Lindberg. Lindberg ifrågasatte om det kan vara så ”att när kunskapsmängden ökar så rinner vettet ut på andra sidan?”Läs och begrunda!
”Fler dumma människor”
Man kan helt enkelt undra, har vi blivit dummare? Varför då denna frågeställning?
Under årtionden har individen inte haft så många utbildningsmöjligheter och tillgången till kunskap och information varit så stor som nu. Informationsflödet är enormt. Samtidigt kan man läsa att det ordnas fortbildning inom sådana ämnen som man tidigare klarade av att sköta med endast bondförnuft.
Kravet på lagförändringar, inte minst inom trafikens område, har gjort sig gällande. Som bäst är en mopedkörkortsreform under arbete.
Under sommaren har också kravet på ett examensbaserat kort för båtförare aktualiserats på grund av svåra båtolyckor i våra farleder. Orsakerna har förutom alkohol, varit bristande navigationskunskaper och framförallt bristen på vanligt bondförnuft.
Inom den sociala sektorn har man redan länge påtalat behovet av föräldraskolning. Många unga har inte heller de grundläggande erfarenheterna som behövs för att sköta ett hem och få vardagen att rulla.
Det innebär med andra ord att den kunskap och kompetens som krävs i dagens samhälle inte är någonting som man automatiskt kan räkna med att medborgarna har när de har gått ut den nioåriga grundskolan. Ändå är läroplanerna inom den grundläggande undervisningen till sitt innehåll digrare än någonsin. Mer och mer skall rymmas in.
Inte heller efter avlagd yrkes- eller högskoleexamen klarar man sig för livet. Teknologins framfart och i övrigt snabba förändringar i samhället gör att det krävs en ständig uppdatering för att hänga med i svängen. För dem som inte är i arbetslivet kan praktiska saker som att boka biljetter eller sköta bankärenden kräva extra skolning.
Det sedan länge myntade begreppet Livslångt lärande är en verklighet som bygger på ett reellt behov.
Kan det rentav vara så att när kunskapsmängden ökar så rinner vettet ut på andra sidan? Håller det på att ske en fördumning? Orsakerna är förmodligen inte av genetisk karaktär utan snarare en direkt följd av omvälvande samhällsförändringar som ruckat på grundvalarna i livet för den enskilda människan. Att man tidigare klarade sig utan skolning för att kunna köra båt, röra sig i naturen, eller sköta barn stämmer inte. Skillnaden var att kunskapsöverföringen skedde naturligt mellan generationer som ofta bodde nära varandra. Hade man inte släktingar umgicks man kanske i större utsträckning med sina grannar. På det sättet inhämtade man vanligt bondförnuft och omdöme på många områden, bland dem sjövett. För till exempel skärgårdsbor gällde åtminstone tidigare, att man växte in i båtlivets värld från tidig ålder med långsamma båtar. Detsamma gällde på andra områden som barnuppfostran, matlagning och skötseln av ett hem. Barnet lotsades skickligt in mellan grynnor och skär på livets seglats av någon vuxen och erfaren medmänniska.
Inlärningen skedde dessutom långsamt vilket är en förutsättning för bestående inlärningsresultat. Det var ingen som kallade det här för privatundervisning eller slow-schools, ett i många länder nydanande och existerande begrepp. Pedagogiska termer som individualisering, konkretisering och evaluering användes inte. Ändå var det precis pedagogik på hög nivå som man sysslade med även om det inte definierades.
I umgänget med de vuxna som kanske inte heller hade så fruktansvärt bråttom, växte respekten för andra människor och den omgivande naturen fram på ett naturligt sätt. Det här i motsats till många av dagens snabbkurser som inte ger utrymme för vare sig mognad eller reflektion. Snabbhetens lov har tyvärr också drabbat vår grundskola och i dag även högskolorna. Inputen är så stor att man vissa sagar har svårt att omfatta allting.
Med den här bakgrunden är det därför inte förvånande att behovet av vanligt bondförnuft allt tydligare ger sig till känna på olika områden i vårt samhälle. Det här behöver både stat och utbildningsanordnare vara medvetna om.
Snart skall man ännu en gång ta itu med ett nytt läroplansarbete. Ett utgångsläge kunde vara att fundera över hur man får in vanligt bondförnuft på agendan. Det växer inte automatiskt fram utan goda modeller, inte i grundskolan och inte heller på andra platser i samhället.
Tjockare läroplaner i kombination med få vuxna som lärarpermitteringar och vikariestopp i våra skolor ger upphov till är ingen god kombination. Inte i ett samhälle där utbildningsbehovet alldeles tydligt ökar.
Ser man till den pågående trenden just nu så är svaret på inledningsfrågan otvivelaktigt ett ja. Vi blir dummare och kör på grund om vi fortsätter i samma fart.
Kan väl bara konstatera att; Information, information, information blir till non-information...
Må gott där ute!
Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar